Systemteori eller cybernetik

Palazzoli M S, Cirillo S, Selvini M, Sorrentino A M: Familjespel - Psykotiska processer i familjen, Natur och Kultur, Stockholm 1992, 345 sid, Pris. ?

Plastikkirugen Maxwell Maltz lade i sin praktik märke till hur viktig en människas bild av sig själv är när det gäller att styra hennes beteende och personlighet. Maltz drog nytta av det vetande som fanns inom cybernetiken, dvs vetenskapen om effektiv organisation och kontroll, och tillämpade detta vetande i sina psykologiska modeller. Inom cybernetiken betraktas mekaniska och organiska system som målorienterade men endast optimalt verksamma när alla deras funktionsaspekter styrs av deras målorientering. På samma sätt, resonerar man, fungerar självuppfattningen hos människor som ett mål och styr beteenden och kognitiv bearbetning. En negativ självuppfattning resulterar i en sortering av information och endast negativt informationsflöde "tas in". Vid en positiv självbild fungerar det tvärtom. Maltz utvecklade ett terapeutiskt instrument med övningsprogram som gick ut på att patienter skulle fås att skapa en positiv och realistisk bild av sig själva med hjälp av självsuggestion, målsökande och beteendemodifikation (allt ligger den s k kognitiva terapin nära).
Feedback blir således viktig i cybernetik. Ur denna cybernetik växte sedan sytemteorier, dvs vetenskapen om kommunikations­tekniska problem, t ex i sociala system. Sociala system betraktas då som relativt slutna, med självreglerande mekanismer. Familjen är ett exempel på ett sådant socialt system. Familjen som socialt system kan likt alla andra system bli "sjuka" och därför har efter framför allt 1950-talet växt fram olika teoretisk referenssystem och teorier med behandlingstekniker - allt kan under ett paraply benämnas familje­terapier. Mara Selvini Palazzoli har sedan 1970-talet blivit känd i Sverige som en framstående analytiker av familjespel och olika psykiska sjukdomar. I böckerna Anorexi och Paradox och motparadox har hon gjort sig känd för behandling av bl a anorexia nervosa och schizofreni.
Nu har Palazzoli et al kommit med en ny omfattande och idérik bok om psykotiska processer i familjen: Familjespel. Detta Milanoteam har med hjälp av bl a Gregory Bateson gestaltat en egen teori om systematisk familjeterapi. I den aktuella boken avfärdas - åtminstone delvis - myten om den schizofreniframkallande modern och istället betonas den (frånvarande) faderns roll. Det är en fördel - men inte nödvändigt - om man läst Palazzolis tidigare böcker (speciellt är jag förtjust i Paradox och motparadox). I Familjespel vävs teori och praktiska exempel samman på ett effektivt sätt. Avsnitten i boken är pedagogiska och de refererade fallens nosologi följer DSM III-R. En läsupplevelse och god praktisk manual för den intresserade. Men avslutningsvis en varning: Familjespel är bara en faktor i psykiska sjukdomars komplexa kausalitet - man måste tillägna sig väsentligt fler perspektiv för att få just "helhetsperspektivet". Bli alltså inte dogmatiska systemteoretiker!

Bengt Sjöström