Sokrates, Gary Gilmore, självmord, mord och dödsstraff

Sokrates' död kan i en viss bemärkelse betraktas som självmord. I februari år 399 f Kr. ingavs en domstolsanmälan mot Sokrates. Hans vagabonderande och filosofi om att inte bekymra sig för morgondagen utan enbart syssla med sin själ ansågs som demoraliserande för ungdomen i ett Aten, som vid denna tidpunkt var utarmat och i behov av att komma på fötter igen. Målet togs upp av en atensk folkdomstol bestående av 501 av stadens medborgare, utsedda genom lottning. Sokrates dömdes skyldig med rösttalen 281 mot 220. I denna situation är det tveklöst så, att Sokrates skulle kunna ha begärt mildare straff och sluppit undan med böter eller landsflykt. Istället ironiserar han över domstolen och föredrar dödsstraffet. Vid ny omröstning blir siffrorna för dödsstraff än klarare. Kriton,
Sokrates' äldste vän, berättar, att under Sokrates' sista dagar i fängelset hade en möjlighet ordnats för den dödsdömde att rymma. Försöket misslyckades p g a Sokrates' fullkomliga ovilja. Sokrates valde att tömma giftbägaren (Henriksson, 1958).

DEFINITIONSPROBLEM
Fallet Sokrates antyder klart definitionsproblematik vid suicid. Självmord (suicid av latinets suus = sin, egen och cædere = döda; mord heter på latin homocid) definieras som en avsiktlig självdestruktiv handling, som leder till döden; självmordsförsök (parasuicid) på analogt sätt som en avsiktlig självdestruktiv handling som inte leder till döden (Ottosson, 1983, 515). Jag illustrerar problematiken med ett fall från 1970-talet: En dödsdömd fånge i staten Utah, Gary Gilmore, begärde 1976 att få bli avrättad. (Var denna begäran en avsiktlig självdestruktiv handling?) Hans begäran om avrättning avslogs och uppsköts ett otal gånger. Under tiden försökte Gilmore vid två tillfällen begå självmord; vid ett tillfälle blev han så djupt medvetslös efter intag av en större dos sömnmedel, att intensivvård fordrades för att hans liv skulle räddas.

Någon månad senare bifölls hans framställan om avrättning och Gilmore avrättades genom skjutning måndagen den 17 januari 1977. I USA var detta den första avrättningen på nära tio år.

Fallen med Sokrates och Gilmore visar på avgränsningsproblem mellan mord, självmord och dödsstraff. Att rädda en människa till livet med intensivvård för att därpå skjuta honom demonstrerar västerländsk ”rationalitet”.