Dom: Mordet på T Gyllerup. Anfört i artikel på denna blogg 6 mars 2009

Dom: Mordet på Thure Gyllerup m.fl. åtalspunkter

Dom meddelad av rådhusrätten i Hälsingborg å rådhuset i Hälsingborg
den 13 november 1968
i mål mellan nedannämnda parter:
Åklagare: chefåklagaren Sven Ankar.
Målsägande: skötaren Helmer Larsson, Senderödsvägen 19 A, Hälsingborg och Kungl. Maj:t och kronan genom befälhavaren för Malmö Försvarsområde, Malmö 1, båda genom åklagaren å tjänstens vägnar.

Tilltalade: 1) häktade TV-teknikern Nils Ove Gustafsson från Hälsingborg
Offentlig försvarare: Advokaten N G Noltorp, Drottninggatan 17, Hälsingborg
2) häktade diversearbetaren Kjell Åke Tuvesson från Hälsingborg. Offentlig försvarare: Advokaten Ulf Lagergren, Trädgårdsgatan 17, Hälsingborg.

Åklagaren hr yrkat ansvar å de tilltalade jämlikt nedan angivna lagrum för gärningar, vilka åklagaren beskrivit i enlighet med följande:

1) Grov stöld (Tuvesson): Den 29 juni 1968 har Tuvesson och verkstadsarbetaren Börje Sundell gemensamt brutit sig in i fem arbetsbodar vid S: ta Maria Sjukhus i Hälsingborg, tillhöriga Göran Bengtssons Byggnadsaktiebolag, och ur dessa stulit verktyg och öl till ett sammanlagt värde av minst 150 kronor.

2) Försök till fordonstillgrepp (Gustafsson): Med användandet av verktyg som Tuvesson och ovanstående Sundell vid det i åtalspunkt 1) angivna tillfället stulit har Gustafsson och Sundell samma dag i syfte att olovligen tillgripa bilar brutit sig in i tre garage vid Larödsvägen i Hälsingborg. Då de ej lyckats starta någon av bilarna har brotten ej fullbordats.

3) Fordonstillgrepp (Gustafsson): Samma dag har Gustafsson och Sundell med användandet av samma verktyg brutit sig in i ett på S:ta Maria sjukhusområde beläget garage och ur detta olovligen tillgripit en målsägande Helmer Larsson tillhörig bil, vilken de kört till Viskgatan, där de övergivit bilen.

4) Fordonstillgrepp (Gustafsson): Den 30 juni 1968 har Gustafsson och Sundell på parkeringsplatsen invid restaurang ”Pärlan” i Hälsingborg brutit sig in i en Folke Lindén tillhörig bil, vilken de kört till Tranemansgatan, där de övergivit bilen.

5) Stöld (Gustafsson): Den 1 juli 1968 har Gustafsson och Sundell i en trappuppgång vid Direktörsgatan eller Guldsmedsgatan i Hälsingborg ur en kasse stulit en börs, tillhörig okänd person, innehållande 125 kronor. Pengarna har de därefter gemensamt använt vid inköp av spritdrycker.

6) Fordonstillgrepp (Gustafsson): Den 1 juli 1968 har Gustafsson på Brytstugevägen i Hälsingborg olovligen tillgripit och bortfört en bil, tillhörig chauffören Bruno Wallin. Därefter har Gustafsson övergivit bilen, emedan bensinen tagit slut.

7) Olaga hot (Gustafsson): Den 1 juli 1968 på eftermiddagen har Gustafsson, som då tillsammans med Sundell och ytterliga en person uppehöll sig i en grandunge vid dansbanan på S:ta Marias område och som av klinikföreståndaren Karin Halvarsson, anställd vid sjukhuset, tillfrågades om anledningen till att han uppehöll sig där, dragit fram en pistolattrapp av plast och tryckt den mot hjärttrakten på Karin Halvarsson samt beordrat henne att ställa sig invid en av granarna. Pistolattrappen har haft samma utseende som ett riktigt vapen. Gustafssons beteende har hos Karin Halvarsson framkallat allvarlig fruktan för hennes egen säkerhet.

8) Fordonstillgrepp (Gustafsson): Senare samma dag har Gustafsson på Brytstugevägen i Hälsingborg brutit sig in i och olovligen bortfört en bil, tillhörig kontoristen Kenneth Pettersson, vilken bil Gustafsson därefter brukat till och med den 3 juli 1968.

9) Grov stöld (Gustafsson): Den 3 juli 1968 strax före klockan 15 har Gustafsson brutit sig in i en materialbod vid Filborna, tillhörig Hälsingborgs mellersta hemvärnsområde, och där stulit två kulsprutepistoler utan pipor, sex magasin till dylika vapen, en bajonett och en kappa.

10) Grov stöld (Gustafsson): Samma dag vid 19-tiden har Gustafsson uppsökt Hemvärnsgården vid Mejerigatan i Hälsingborg, där lagerarbetaren Arvid Andersson då arbetade. Gustafsson har där i hemvärnsgårdens kök stulit Anderssons privata nycklar ur en kavaj, som Andersson hängt ifrån sig. Strax därpå har Gustafsson med den under punkt 8) ovan avsedda bilen kört till Anderssons bostad vid Södra Stenbocksgatan 147 A i Hälsingborg samt medelst de stulna nycklarna tagit sig in i Anderssons lägenhet och där tillgripit en hemvärnet tillhörig komplett kulsprutepistol, vilket vapen Andersson i sin egenskap av hemvärnsman förvarade i bostaden, vilket Gustafsson kände till. Gustafsson tillgrep samtidigt en Andersson tillhörig väska, i vilken han lade vapnet innan han bortförde det.

11) Mord (Gustafsson) och anstiftan till mord (Tuvesson): Under år 1968 fram till den 3 juli har Gustafsson och Sundell samt Gustafsson och Tuvesson vid flera tillfällen med varandra talat om att anskaffa vapen att användas i samband med rån och inbrott. De tre, som under sin vistelse på S:ta Maria sjukhus kommit att fatta agg mot doktor Thure Gyllerup, överläkare vid mansavdelningen, bland annat på grund av att Gyllerup ej velat bevilja dem frigång eller annan permission i av dem önskad utsträckning, har också inbördes uttalat avsikter att skjuta Gyllerup. Sundell har därvid även uttalat planer på att skjuta Gyllerup och sedan sig själv. Till följd av påverkan från dylika samtal med Tuvesson och Sundell och efter uttalade önskemål av Sundell att komma i besittning av något vapen, har Gustafsson tillgripit de under 9) och 10) här ovan omnämnda kulsprutepistolerna, av vilka han avsåg att Tuvesson och Sundell skulle erhålla var sin.

Sedan Gustafsson på eftermiddagen den 3 juli sammanträffat med Tuvesson och för denne omtalat att ha hade kulsprutepistoler i den av honom stulna bilen, gömde Gustafsson senare samma dag den kulsprutepistol utan pipa samt några magasin invid en bunker på Fredriksdalsområdet i syfte att sedermera överlämna detta till Sundell.

Vid klockan 20.30-tiden samma dag for Gustafsson i den av honom stulna bilen till S:ta Maria sjukhus, medförande den i Anderssons lägenhet stulna kompletta kulsprutepistolen samt magasin och ammunition till denna. Vid korsningen Senderödsvägen – Kungshultsvägen utanför sjukhuset sammanträffade Gustafsson och Tuvesson, vilken steg in i bilen, varefter Gustafsson förde bilen i nordlig riktning. Därvid mötte de Gyllerup, som i sin bil färdades i motsatt riktning. Sedan Tuvesson fäst Gustafssons uppmärksamhet på Gyllerup, överlämnade Tuvesson den av honom eller Gustafsson nu laddade kulsprutepistolen till Gustafsson under yttrande av den innebörden att Gyllerup skulle skjutas. Gustafsson vände därvid bilen samt följde efter Gyllerup till dennes bostad inom sjukhusområdet och stannade utanför gårdsplanen.

Sedan Tuvesson sagt till Gustafsson att Gustafsson ”skulle göra det ordentligt” samt uppmanat Gustafsson att förtiga, att Tuvesson medföljt, avlägsnade sig Tuvesson springande från platsen. Gustafsson steg därpå ur bilen med den laddade kulsprutepistolen och gick mot ingången till Gyllerups bostad, invid vilken Gyllerup då stod. Sedan Gustafsson inlett en ordväxling med Gyllerup, avlossade Gustafsson på några meters håll uppsåtligen och med insikt om faran i sin gärning två salvor om tillhopa nio eller tio skott med kulsprutepistolen framifrån mot Gyllerups kropp.

Vid denna skottlossning träffades Gyllerup av ett skott på bröstets vänstra sida, varvid lunga, hjärta och lever skadades, av ett skott i vänstra höften, varvid låret genomsköts, av ett ytterligare skott på bröstets vänstra sida, varvid tarmkexet, kotpelaren samt kroppspulsådern skadades samt av ännu ett skott på bröstets vänstra sida, vilket skott passerade genom underhudsfettvävnaderna på bröstets och bukens framsida. Vidare har skottskador uppstått på vänstra armen.

Gyllerup avled omedelbart till följd av dessa skottskador, av vilka skadorna i hjärtat och kroppspulsådern varit den direkta orsaken till döden.

Målsäganden Helmer Larsson har yrkat åläggande för Gustafsson att solidariskt med Sundell, som genom tidigare dom ålagts betalningsskyldighet av samma omfattning, till Larsson utgiva ersättning för skada som tillfogats hans bil m.m. med 190 kronor

Försvarsområdesbefälhavaren har å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar yrkat förpliktande för Gustafsson att till kronan utgiva ersättning för kostnader som åsamkats dels hemvärnsområdet och dels försvarsorådets fortifikationsavdelning i anledning av gärningarna under 9) och 10) här ovan med tillhopa 1.818 kronor.

Domskäl
Genom Tuvessons erkännande och vad till stöd därför förekommit i målet är styrkt att Tuvesson gjort sig skyldig till den under åtalspunkten 1) angivna gärningarna, vilka rådhusrätten i enlighet med åklagarens finner böra bedömas som grov stöld.

Gustafsson har erkänt de under åtalspunkterna 2) – 4), 6), och 8) – 10) angivna gärningarna och hans erkännande vinner stöd av omständigheterna. Rådhusrätten finner dessa gärningar böra bedömas i enlighet med åklagaren yrkanden.

Beträffande åtalspunkten 5) har Gustafsson gjort gällande att hans medverkan vid ifrågavarande tillgrepp endast innefattar häleri. I målet är ej styrkt annat än att, såsom Gustafsson påstått, Sundell, utan föregående samråd mellan Gustafsson och Sundell, tillgripit börsen och tagit hand om däri inneliggande pengar, vilka Gustafsson och Sundell därefter gemensamt använt för spritinköp m.m. Rådhusrätten finner på grund härav Gustafsson under denna åtalspunkt endast vara förfallen till ansvar för häleri.

Åklagarens ansvarsyttrande under punkten 7) har Gustafsson bestritt, därvid han om händelseförloppet vid ifrågavarande tillfälle uppgivit följande: Gustafsson och Sundell, som under föregående dag vistats i Gustafssons bostad, hade därifrån medfört var sin pistolattrapp av plast. På eftermiddagen den 1 juli uppehöll de sig på S:ta Marias område, varvid de hade pistolattrapperna nedstuckna i byxlinningen. Gustafsson hade sin kavaj slängd över axlarna och denna dolde pistolattrappen. Han beordrade icke Karin Halvarsson att ställa sig under några granar. Vid hennes tilltal flyttade han pistolattrappen från byxlinningen till ena innerfickan i kavajen och Karin Halvarsson kan inte ha blivit skrämd häröver.

Karin Halvarsson har såsom målsägande hörts på åklagarens begäran och därvid bekräftat riktigheten av vad åklagaren i sina ansvarsyrkanden anfört om händelseförloppet. Hennes berättelse ger stark prägel av sanning och bestyrkes ytterligare av att hon omedelbart efter återkomsten till sjukhuset i telefon anmält händelsen för polisen. Av hennes berättelse framgår jämväl att hon räknat med möjligheten av att det var fråga om en verklig pistol.

Rådhusrätten finner på grund av vad sålunda förekommit Gustafsson förvunnen till ansvar för olaga hot mot Karin Halvarsson.

Beträffande åtalspunkt 11) har Gustafsson medgivit riktigheten av vad åklagaren i sin gärningsbeskrivning uppgivit men bestritt ansvar för mord och gjort gällande att gärningen endast borde bedömas som dråp.

Tuvesson har beträffande denna åtalspunkt bestritt åtalet under förnekande av att han genom några sina yttranden eller eljest förmått Gustafsson till utförande av mordet.

Tuvesson har medgivit att å avdelning 37 å S:ta Maria sjukhus, där såväl Tuvesson och Gustafsson som Sundell var intagna, rått en hätsk stämning mot bland annat Gyllerup och att vid samtal mellan de intagna – även av Tuvesson – fällts yttranden om att Gyllerup borde has ihjäl eller något dylikt. Han har emellertid bestritt att han någonsin varit med om eller hört omtalas att planer uppgjorts om anskaffande av vapen i sådant syfte, väl däremot hade det någon gång talats om att anskaffa vapen för att användas vi inbrott eller dylikt. Tuvesson har vidare medgivit att Gustafsson vid ett sammanträffande mellan dem å eftermiddagen den 3 juli å S:ta Maria sjukhus om att han skaffat kulsprutepistoler och bett Tuvesson framföra detta till Sundell, vilket Tuvesson dock inte gjort.

Om sina förehavande senare samma dag har Tuvesson berättat: Han vistades på sjukhusområdet till framåt kvällen, då han beslöt att ej återvända till avdelningen utan avvika. Sedan en medpatient kastat ut hans rock till honom genom fönstret tänkte han först sova under några granar på området, men då han tyckte att detta var för kyligt begav han sig mot sjukhusets infart vid korsningen av Senderödsvägen och Kungshultsvägen. Här mötte han en bil, som befanns framföras av Gustafsson. Denne stannade och Tuvesson steg in i bilens passageraresäte. Han märkte att han satt sig på något och tog från sätet fram först ett par handskar och sedan också några patroner, vilket allt han lade ner framför sätet, där det låg en väska av något slag. Efter en stund såg han ljusskenet från en mötande bil och sade i samman ögonblick till Gustafsson: ”Där kommer en bil”. Härvid böjde sig Tuvesson åt sidan för att ej bli sedd. Gustafsson vände därefter sin bil utan att säga något och körde efter den andra bilen. Tuvesson, som under dagens lopp varit med om att dela två halvbuteljer brännvin och tagit nio Vesparax-tabletter och några andra tabletter, kände sig slö och sömnig.[1] Strax innan Gustafsson bromsade in bilen fick Tuvesson plötsligt en känsla av att något skulle hända. Han sade därför till Gustafsson att ej blanda in Tuvesson i något, och när bilen stannade öppnade Tuvesson omedelbart bildörren och begav sig springande från platsen.

Tuvesson och Gustafsson har hörts mot varandra, därvid Gustafsson vidhållit sin med åklagarens gärningsframställan överensstämmande redogörelse för händelseförloppet. Gustafsson har därvid uppgivit: Det var Tuvesson som upptäckte att föraren av den mötande bilen var Gyllerup och som därvid sade till Gustafsson: ”Nu klipper vi den djävelen”, vilket föranledde Gustafsson att vända bilen och köra efter Gyllerup. Tuvesson hade under färden kulsprutepistolen uppe, gjorde blindavfyringar och laddade ett magasin till vapnet. När Gustafsson häftigt bromsade in utanför Gyllerups bostad, kastade Tuvesson den färdigladdade kulsprutepistolen i knät på Gustafsson och sade till honom: ”Gör det nu ordentligt”. Samtidigt sade Tuvesson till Gustafsson att ej tala om att Tuvesson varit med i bilen. Det som utlöste Gustafssons därefter följande handlande var Tuvessons uttalanden om att ”klippa den djävelen” och att Gustafsson skulle ”göra det ordenligt”.

Tuvesson har vidhållit sitt förnekande av att det tillgått så som Gustafsson sålunda uppgivit.

Vid bedömandet av de skiljaktiga berättelser som lämnats av Gustafsson och Tuvesson finner rådhusrätten böra beaktas att båda var påverkade av sprit och tabletter – Gustafsson hade under eftermiddagens lopp förtärt större delen av en halvbutelj brännvin och tagit åtskilliga Valium tabletter – och att deras minnesbilder i följd härav kan vara oklara. Gustafssons berättelse har framförts på ett sätt som ger intryck av en åstundan hos Gustafsson att söka sanningsenligt redogöra för vad som förekommit. Tuvesson – som enligt föreliggande rättspsykiatrisk undersökning på sjukhuset varit obehärskad, fräck, högröstad och arrogant och om vilken i undersökningsutlåtandet sagts att i sprit- och tablettpåverkat tillstånd hans hämningar släpper och att han då måste anses som farlig – har ej gjort samma intryck av trovärdighet och med hänsyn till omständigheterna måste hans berättelse om vad som tilldragit sig i bilen i vissa hänseenden dragas i tvivelsmål. Även med beaktande härav kan det emellertid icke mot Tuvessons bestämda nekande anses endast genom Gustafssons uppgifter styrkt, att Tuvesson under färden genom yttranden av det innehåll Gustafsson tillskrivit honom eller eljest på sådant sätt påverkat Gustafsson att skjuta Gyllerup, att Tuvesson kan anses förfallen till ansvar för anstiftan av denna gärning. Vad åklagaren i övrigt åberopat till stöd för åtalet i denna del är icke av beskaffenhet att för Tuvesson föranleda sådant ansvar.

På grund av det anförda finner rådhusrätten åklagarens talan mot Tuvesson om ansvar för anstiftan till mord icke kunna bifallas.

Vad Gustafsson beträffar föreligger enligt rådhusrättens mening icke sådana omständigheter att Gustafssons nu ifrågavarande gärning kan bedömas annorlunda än mord.

Gustafsson och Tuvesson var vid den tid varom i målet är fråga bägge enligt domstols förordnande intagna på S:ta Maria sjukhus för sluten psykiatrisk vård. Beträffande båda har efter förordnande av rådhusrätten företagit förnyad rättspsykiatrisk undersökning.

I utlåtande över verkställd sådan undersökning av Gustafsson har överläkaren vid rättspsykiatriska kliniken vid fångvårdsanstalten i Malmö Olof Hellgren uttalat att Gustafsson begått gärningarna under inflytande av psykisk abnormitet (organiskt defekttillstånd + Insuff. anxiosa) som är av så djupgående natur att den måste jämställas med sinnessjukdom, samt att Gustafsson är i oundgängligt behov av sluten psykiatrisk vård. Rådhusrätten ansluter sig till den uppfattning Hellgren sålunda uttalat.

Rörande Tuvesson har den rättspsykiatriska undersökningen enligt särskilt förordnande utförts av legitimerade läkaren Henry Littman, som i utlåtande över undersökningen anfört att Tuvesson begått de åtalade gärningarna under inflytande av psykisk abnormitet (Psychopathia gravis, schizoid, ixoid), som icke är av så djupgående natur, att den måste jämställas med sinnessjukdom, att med hänsyn till Tuvessons brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter i övrigt ett långvarigt frihetsberövande utan på förhand bestämd tid synes vara påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottlighet samt att han icke är i oundgängligt behov av sluten psykiatrisk vård. I utlåtandet har Littman tillika anfört att om internering med hänsyn till aktuella kriminalitetens art kan ifrågakomma detta synes vara den lämpligaste påföljden, men att om Tuvesson skulle vara oskyldig till mordanstiftan fängelse synes kunna övervägas.

Tuvesson har, efter att tidigare ha undergått frihetsstraff, sedan å 1962 varit efter straffriförklaring intagen för sluten psykiatrisk vård och under år 1965 efter förordnande av rådhusrätten överlämnats till fortsatt sådan vård. Med hänsyn till vad Littman anfört i sitt utlåtande ävensom till innehållet i därtill hörande undersökningsjournal finner rådhusrätten likväl anledning att ansluta sig till Littmans uppfattning. Då Tuvesson enligt vad ovan sagts icke är förfallen till ansvar för anstiftan till mord bör ett ovillkorligt fängelsestraff utdömas för vad honom ligger till last i målet.

Målsägandenas ersättningsanspråk har medgivits av Gustafsson.

Sammanfattning av domslut, förlopp och reflektioner
Gustafsson överlämnas till sluten psykiatrisk vård. Tuvesson döms för grov stöld till fängelse i sex månader. Domen är undertecknad av L: G: Ohlsson på rådhusrättens vägnar.

Vi har här sett exempel på tre (Gustafsson, Tuvesson och Sundell) demonstrerande exemplar på antisocial personlighet.

Att – som i ett rättspsykiatriskt utlåtande – hävda att psykopater är ixoida, är lika självklart som att vatten flyter. Den medicinska språkdräkten – och kanske i än högre grad den juridiska – kännetecknas med en medicinsk metafor som verbal diarré. Det verkar som om diagnostik och juridiska domar söker sin legitimitet genom ordsvammel. Det som klart kan uttryckas i några få meningar, får med omständliga utläggningar ett syfte att skapa skenbar objektivitet och reliabilitet. Såväl den juridiska som medicinska bedömningarna framstår för invigda som tombola, vilket betyder att fängelse eller rättspsykiatrisk vård i många fall kan lottas ut. I fallet ovan förhöll det sig som så att den som fick sluten rättspsykiatrisk vård (Gustafsson) hade längst överlevnadstid (även om han hann med att göra ytterligare ett grovt våldsbrott). Gustafssons fru blev mördad några år efter morddramat på S:ta Maria sjukhus under klassiska omständigheter; sprit, tablettmissbruk och påföljande bråk med mord som följd. Sundell vann en storvinst på lotto – några miljoner söps upp av A-laget (dyra spritmärken bars från Systembolaget på Stattena i överfyllda kassar), men när någon ville låna pengar av Sundell – och inte fick detta lån – knuffades helt enkelt Sundell ut från ca åttonde våningen å ett höghus på Elineberg. Mångmiljonvinsten blev hans död. Tiden mellan vinstutbetalning och död gick ut på kroniskt alkoholmissbruk med föga eller ingen livskvalitet. Tuvesson – som i rättspsykiatriskt utlåtande bestämdes som hjärndefekt (vilket gäller alla kroniska alkoholister på samma sätt som psykopater är ixoida) tacklade snabbt av i kronisk alkoholism och gick även han en för tidig död till mötes (överdödligheten bland antisociala missbrukare är som bekant hög). Tuvesson hade om alla vittnen hörts, sannolikt inte kunnat undgå anstiftan till mord. Sundells mördare fälldes aldrig, då rättegången fick ställas in gång på gång eftersom vittnet (en kvinnlig missbrukare – framförallt amfetaminmissbrukare: V). V kunde aldrig vittna mot mördaren GG på grund av berusning och kognitiv förflackning. GG gick fri från flera mord, men dog drygt 50 år gammal på grund av missbruk och usel allmän kondition. Som sagt: i det missbrukande antisociala trasproletariatet ser man till att ha ihjäl varandra. Institutionsstraff överlever de oftast, men väl fria lever de i dödens närhet.

Den repressiva statsapparaten fungerar dåligt: Militären kunde avskaffas och pengarna i stället satsas på humana insatser, t.ex. vård. Polisen gör generellt sett en mycket svag insats, vilket jag inte har plats att utveckla här eller föra i bevis. Men när minister Bosse Ringholm fällde omdömet om polisen ”dom är så jävla slöa” 2005 fick han kritik för uttalandet, men det ägde sin riktighet. Att 85-90 % av alla brottslingar går fria (siffrorna sannolikt i underkant) talar också sitt tydliga språk. Mycket resurser läggs ned på småbagateller, medan fall som väcker anstöt ofta förblir olösta. Polisutbildningen är – som så många andra utbildningar – på tok för dålig, trots att den har status av högskoleutbildning. När detta skrivs läser jag t.ex. i en dagstidning: Vem är Neger Niggersson och Oskar Neger? Det är inte ungdomar utanför en polisbuss utan fiktiva namn som använts i polisens interna utbildning.[2] Efter Sydsvenskans avslöjanden om rasistiska uttalanden från poliser var reaktionerna från höga chefer unisont fördömande. Samtidigt förnekade de att ett sådant språkbruk skulle vara utbrett inom kåren.

– Jag påstår att det är en isolerad företeelse, sa till exempel Hans Nordin, biträdande länspolismästare i Skåne.

– Jag tror inte att det förekommer bland alla poliser, utan det är enstaka individer som kanske inte valt rätt yrke, säger länspolismästaren Eva Årestad Radner.

I den repressiva statsapparaten, där t.ex. jurister, psykiatrer, poliser m.fl. ingår,
finns ett intresse av att ”stödja” varandra. De blir postmodernismens mandariner som ger varandra ”jobb” och därmed höga inkomster. Den nationella räddningen står i det ovan nämnda våldet inom gruppen antisociala personligheter. Denna grupp förser mandarinerna med höga löner och jag återkommer till denna problemställning nedan. Problemet med läkar- och juristutbildning är att allt för få – till skillnad från de intagna – kommer från socialgrupp 3 – man förstår helt enkelt inte arbetarklassens kultur och problem.[3] I nästa kapitel skall jag dock anföra ytterligare ett mord från S:ta Maria sjukhus med syfte att bygga upp en diskussion om rättspsykiatrins funktion i det postmoderna samhället. Problemet med polisutbildningen är att allt för många kommer från socialgrupp 3, med en hatisk inställning till främmande kulturer och ett alltför restriktivt språkbruk. Om mandarinerna står bourgeoisien nära (eller är bourgeoisien) så står det mera proletära poliskollektivet Sverigedemokraterna nära. Det är således inget märkvärdigt i att Sverigedemokraterna rekryterar sina röster från arbetare i kommuner med hög andel invandrare.
[1] VESPARAX
Kraftigt hypnotikum. Deklaration. 1 tablett Vesparax innehöll: Hydroxizinchlorid 50 mg, brallobarbital calc.50 mg, secobarbital natr 150 mg.
Egenskaper:
Vesparax är ett kraftigt verkande hypnotikum, en kombination av två barbitutater och ett ataraktikum. De två barbituraterna utövar kompletterande hypnotisk aktivitet. Secobarbital har snabbt insättande men kortvarig effekt medan brallobarbital har medellång duration. Atarax potentierar effekten av barbiturater. Gitarristen och rockmusikern Jimi Hendrix avslutade sitt liv med vin + Vesparax.. Medlet är sedan 1980-talet indragit i Sverige just på grund av risken för letala doser. Min anm.

[2] Sydsvenska Dagbladet den 7 februari 2007.
[3] De intagna är knappast en skötsam arbetarklass – snarare hör de hemma i socialgrupp ”43”.