Knutbydramat och en psykiatrisk diagnos

Sara Svensson, Knutby
Det skall här inledningsvis konstateras att Knutby dramat egentligen borde heta Gränstaholm dramat, eftersom ”såpan” utspelade sig i byn Gränstaholm. Massmedialt och litterärt är fallet känt som Knutby intrigen, varför jag också använder mig av ”Knutby”. Hela intrigen lämnar jag därhän – mitt intresse är Sara Svensson och hennes diagnos och dom. Jag vill också påpeka att jag finner straffpåföljderna riktiga, det är närmast grunden för Sara Svenssons dom och påföljd jag fokuserar intresset på.

Sara Svensson, född 6 april 1977, var barnflickan i Knutby, som den 10 januari 2004 mördade Alexandra Fossmo och allvarligt skadade grannen Daniel Linde. Detta skedde på anstiftan av pastor Helge Fossmo.
Efter att ha gått ut omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan arbetade Svensson ett år med utvecklingsstörda. Året efter gick hon Bibelskola Livskraft i Aneby. Som praktik valde hon att vara i Knutby en månad. I oktober 1998 gick Svensson i Knutbyförsamlingens träningsskola och kände att Gud ville att hon skulle flytta dit.
Hon gifte sig september 2000, men flyttade juni 2001 in i Helge Fossmos sovrum. Våren 2002 hamnade hon i församlingstukt och sökte nåd hos Åsa Waldau. Sara och Helge ”bekämpade pastorns demoner”, och dessa strider brukade sluta med samlag.
Den 8 november 2003 misshandlade hon Alexandra Fossmo med en hammare, och därför blev hon i rättegången dömd för mordförsök. Men saken polisanmäldes inte. Hon fick lämna Knutby och åkte till sin far i Vaggeryd. Helge Fossmo fortsatte ha tät telefon- och SMS-kontakt med henne. Han förmådde henne att köpa en revolver, och styrde henne till Knutby den 10 januari 2004.
Efter skotten åkte hon iväg. Hon kastade revolvern från Ölandsbron, där dykare senare fann den i sundet. Hon greps nästa dag, erkände mord och mordförsök, och hävdade att ingen annan var inblandad. Telefontrafiken visade annat, och två veckor senare greps också Helge Fossmo och hans älskarinna (Daniel Lindes fru).

Enligt den rättspsykiatriska undersökningen intygas:

att Sara Svensson har begått de misstänkta gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning,
att Sara Svensson lider av en allvarlig psykisk störning,
att Sara Svensson till följd av sitt psykiska tillstånd och av sina personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård där det ingår frihetsberövande och annat tvång,
att det därmed finns medicinska förutsättningar att överlämna Sara Svensson till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3§ BrB,
att det till följd av den psykiska störningen finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag.

Enligt diagnosschemat har referens satts till ”Maladaptiv stressreaktion” med specificering ”Ospecificerad psykisk störning med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör”. Andra markörer är ”Förstämningssyndrom utan närmare specifikation”, ”Identitetsproblem” samt en somatisk diagnos av vikt: ”Allergi mot födoämnen”.

Sara Svensson var vid tillfället en 27-årig kvinna som inte förekommit i belastningsregistret. Vid tillfället misstänktes hon för ett mord och två försök till mord på dels Helge Fossmos mördade hustru Alexandra Fossmo och dels Daniel Linde. Dennes hustru Anette Linde hade Helge Fossmo en förbindelse med. Vid det första mordförsöket av Sara Svensson på Alexandra Fossmo hade Sara slagit med en hammare i huvudet på Alexandra som dock överlevde. Incidensen föranledde ingen direkt påföljande juridisk process eller ens anmälan till polis.

Sara sköt alltså Alexandra och Daniel vid ett senare tillfälle, varvid Alexandra dog av skottskadorna medan Daniel Linde överlevde skottskadorna. Sara var vid tillfället inte påverkad av något berusningsmedel men enligt den RPU (rättspsykiatriska undersökningen) påverkad av en ”Ospecificerad psykisk störning med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör”. Sara erkände för polis (stresspåverkad) tämligen snabbt samtliga tre gärningar. Den psykosnära positionen kan således sägas vara stressutlöst.

Sara intar dock också en beklagande och ångerfull position, då hon menar att hon inte fullgjort sitt uppdrag i och med att Daniel Linde överlevde mordförsöket.

Sara var enda dotter till föräldrar som var 42 (pappan) respektive 43 (mamman) år när Sara föddes.

Båda föräldrarna var i arbete och de ekonomiska förhållandena var ordinära. Modern slutade efter ett tag sitt arbete för att kunna ta hand om Sara som visade sig ha stora problem med födoämnesallergier. Mycket av livet under tiden innan skolstarten kom att präglas av Saras allergier och de tillhörande kontakterna med sjukvården. Sara började skolan i normal tid och hade lätt att få kamrater. Hon hade inga bekymmer med inlärningen och det enda svåra momentet var högläsning då Sara fick en känsla av att inte få luft. Tankarna på detta upptog en hel del av Saras tid och kraft och blev ett hinder för koncentration och inlärning.

Något som tycks ha präglat Sara är hennes upplevelser från 11-12-årsåldern då hennes mor insjuknade och dog i cancer. Sara beskriver det som att hon aldrig riktigt har hämtat sig från det utan bara har lärt sig att hålla upp en fasad. Hon uppger att hon omedelbart efter moderns död tog över hushållssysslorna och att hon därefter aldrig riktigt kunde hänge sig åt lek. Trots hennes nedstämdhet efter moderns död fungerade Sara bra i skolarbetet och sökte efter grundskolan till omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Hon inledde där ett förhållande med en pojke, men tyckte aldrig att detta förhållande var riktigt bra utan att han var kärleksavvisande och trampade på henne.

Efter studentexamen 1996 gick Sara, som hade uppfostrats i ett kristet religiöst hem, i Bibelskola i Göta Bro och mådde då bra. Våren 1997 arbetade hon på ett gruppboende för utvecklingsstörda och trivdes bra, och hösten 1997 började hon en Bibelskola i Aneby och fick på nytt positiva upplevelser i den intensiva samvaron med kamraterna. Hon fortsatte bibelstudierna våren 1998 och tyckte sig må allt bättre psykiskt. Hon hade under denna tid fått kontakt med en pastor Åsa Waldau från församlingen i Knutby och beslutade sig efter en månads Bibelskola i Knutby att flytta dit. Av Knutbyförsamlingen placerades hon i januari 1999 i ett team som skulle utföra församlingsarbete i Rimbo, och i samband med detta mötte hon sin blivande man Jonatan. Hon uppger att hon förstod att Jonatan älskade henne uppriktigt, medan hon var mer osäker på sina egna känslor. De förlovade sig och gifte sig ändå år 2000. Sara hade då också haft arbete på hotell, bland annat som receptionist.

Äktenskapet med Jonatan blev problematiskt och upplöstes år 2002. Sara hade då redan inlett ett förhållande med Helge Fossmo och bodde i praktiken hos honom och hans fru Alexandra. Det mesta som hände bland församlingsmedlemmarna gavs någon form av religiös innebörd, och så även relationen med Helge. Till en början tycks det också enligt Saras beskrivning ha varit närmast ett triangeldrama där pastorn Åsa Waldau tyckte att Sara kom emellan henne och Helge. I alla händelser utvecklade Sara enligt egen uppgift ett sexuellt förhållande med Helge Fossmo där det enligt Saras beskrivning fungerade så att Helge nattetid brottades med demoner och när han var klar med det hade han samlag med Sara. Sara kände sig mycket uppskattad och under en tid gavs hon enligt egen utsago intrycket att vara Helges tilltänkta hustru. Hon beskriver dock att hennes status successivt sjönk så att hon efter att en tid ha varit hans tjänarinna slutligen blev hans ”slav”. Enligt Saras beskrivning blev hon utsatt för missaktning, nedsättande omdömen och negativ särbehandling från Helges sida. Helge Fossmo skall ha inlett ett förhållande med ytterligare en kvinna Anette Linde under 2003, men fortsatt med sitt sexuella umgänge med Sara parallellt med detta. Sara såg dock hela tiden upp till honom i hans egenskap av andlig ledare. Enligt flera referenter beskrivs Sara genomgående som en positiv person som var lätt att få kontakt med. Vissa har dock beskrivit henne som lättledd eller som att hon alltid ställde upp utan att tänka på konsekvenserna för sig själv.

Det finns också återkommande beskrivningar av att hon successivt förändrades på ett negativt vis under den tid hon bodde i Knutby. Hon sägs ha blivit svårare att få kontakt med och ha pratat om religion i termer som hon tidigare inte hade använt. Fadern uppger att Sara hade svårt att somna om kvällarna julen 2003 och en barndomsvän har uppgett att Sara i november 2003 skall ha uttryckt att Gud hade dragit sig undan från henne.

Sara är begåvad över genomsnittet. Hennes erfarenheter av livet har givit underlag för en depressiv mentalitet. I en psykoanalytisk terminologi kan hon sägas var autoplastisk, det vill säga hon är lättstyrd eller låter sig styras av andra. Olyckligtvis hamnade hon ”i klorna” på en utpräglad alloplastisk personlighet (Helge Fossmo) och även Åsa Waldau kan sägas vara en alloplastisk personlighet, vilka vill att omgivningen formas efter deras behag. I denna kollektiva psykopatiska miljö med myckenhet av relationsintriger har Sara utvecklat en ”Ospecificerad psykisk störning med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör”. Denna diagnos återkommer jag till i nästa avsnitt.


Ospecificerad psykisk störning med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör

Imagine there's no heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky

John Lennon: Imagine 1971

Just när detta skrivs pågår en (evig) debatt om ”Vad är konst?” Vissa hävdar att konst och kriminalitet är oförenliga. Jag skulle vilja hävda att grov brottslighet är oförenligt med begreppet konst. Konst kan också väcka anstöt, men detta betyder inte att ”konst” behöver förkastas. Däremot kan konst som väcker anstöt bli föremål för etisk granskning.

Jag har även ovan – genom exempel – anfört psykopater (kriminella) och paranoida psykoser som direkt farliga patientkategorier. Psykopater bör vårdas i fängelsevård, medan de kriminella paranoida psykoserna för närvarande är rättspsykiatrins uppgift att vårda. Härtill kan man nu lägga Sara Svenssons ospecificerade psykiska störning med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör. Vid en första anblick skulle man kunna hävda att en ”Sara Svensson” uppträder med en incidens på kanske en per hundra millioner. Dock skall jag problematisera Sara Svenssons tillstånd mycket kort, men först något om ett känt mord på en konstnär/artist.

När jag hävdar att sinnessjuka endast utgör ett inbillat hot, bortser jag alltså ifrån den lilla grupp sinnessjuka som kan begå kriminella handlingar (främst psykopater och paranoida schizofrena). Den senare gruppen diskuteras av Lars Lidberg i en artikel.[1] Våldsbrott riktade mot offentliga personer har utförts av psykiskt sjuka, t ex mordförsöket på Ronald Reagan och kanske än mer känt när Mark David Chapman (född 1953) en decemberkväll 1980 sköt John Lennon. Chapman hade läst en bok, Sailingers The Catcher in the Rye.[2]. Han påverkades av denna bok, och i sin oförmåga att hålla isär verklighet och fantasi, bestämde han sig för att mörda John Lennon. Han sköt Lennon utanför dennes hem; Dakotabyggnaden på 72:a gatan, Manhattan, New York. För Chapman - psykotisk - var det imaginära eller fantasin det reella. Chapman dömdes av den amerikanska praktiken till fängelse och han avtjänar detta straff ännu snart 29 år efter mordet. Han har fått avslag på nådeansökan fem gången där han sitter i Attica State Prison i New York. I Sverige hade Chapman dömts till psykiatrisk vård utifrån praxisen att vi har en väldigt enkel och kort definition på psykos, dvs. det att inte kunna hålla isär fantasi och verklighet - det imaginära är verkligheten. Man kan tillägga att Chapman även mördade ”konsten”, då John Lennon sannolikt hade mycket mer att producera som musikalisk konstnär/artist.

Sara Svensson hade i sin ”praktik” även mycket svårt att hålla isär fantasi och verklighet när hon helt uppslukades av religionen. Hon blev i en given bemärkelse fundamentalist. Men var t.ex. inte den Heliga Birgitta också en person ”med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör”. Hon kan inte sägas ha begått något brott, men hon uppslukades av religionen och om det funnits psykofarmaka på 1100-talet – borde hon då medicinera?

Går brott under psykologisk påverkan att jämställa med brott under ideologisk påverkan? Inkvisition och våld mot så kallade kättare är väl också brott med religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör. Jag måste här inflika att jag skriver från en ateistisk övertygelse – med andra ord är jag absolut övertygad om att det inte finns något himmelskt paradis som väntar ”troende” och naturligtvis inget helvete under oss.

Fundamentalister eller kreationister i USA (en tredjedel av amerikanerna tror på kreationism) hyllar förbud mot abort, hyllar samtidigt dödsstraff, ”God bless America”, etc. Islamska fundamentalister hyllar mord på ”den store Satans” (USA) befolkning, är fatalister och allt sker efter Allahs vilja. Detta är gruppmiljöer där medlemmarna besitter Sanningen och de som inte tillhör gruppen med Sanningen står faktiskt i vägen för förverkligandet.

När det gäller Knutby skall Jesus återvända till Gränstaholm och där gifta sig med Kristi brud: Åsa Waldau. För mig är det fullkomligt obegripligt att Jesus skulle välja en avsides ”håla” i Uppland för att gifta sig med Åsa Waldau.

Sara Svensson väntar före mordet och mordförsöket på ett SMS som talar om för henne att hon inte behöver skjuta Alexandra och Daniel, på samma sätt som Abraham fick bud från Gud att han inte behövde verkställa offrandet av sin son Isak. (Det är naturligtvis inte Gud som skall sända SMS, utan det är Helge Fossmo som är ”hjärnan” bakom påhittet.) Sara har alltså tappat kontakten med verkligheten och hennes religiösa fantasier är hennes verklighet. Hon är därför psykotisk enligt RPU och även enligt min mening. Men gruppmiljöer som suttit inne med Sanningen (och därmed blivit våldsbenägna) är många. Religiösa, politiska, ideologiska etc. Exempel är Jim Jones (och Jonestown i Franska Guyana), marxism och stalinism, Pol Pot regimen i Kambodja, Röda armé fraktionen i Centraleuropa under 1960- och –70 talen, Waco i Texas, nazismen i Tyskland, etc. i all oändlighet. Är detta exempel på tillstånd med religiöst/ideologiskt färgade övertygelser av psykotisk valör, kommer ingen dimension av rättspsykiatrin att vara tillräcklig.

När det gäller Sara Svensson dirigeras hon av en anstiftare/initiativtagare i form av Helge Fossmo. Tilläggas bör att religioner (och även ideologier) har ett antagande om undergång (apokalyps eller eskatologi) om inte ”programmet fullföljs” (jämför med Jesus återkomst till Gränstaholm 2009 eller 2010, den kommunistiska utopin, utrotningen av judar som den ”slutliga lösningen”, etc.).

Jag kommer i avslutningskapitlet plädera för att rättspsykiatrin som vårdform inte platsar i ett modernt samhälle. En alternativ lösning på vård, av personer med t.ex. religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör, är påkallad i en upplyst värld. På något sätt ligger vi alltför nära länder som spärrar in oliktänkande (majoriteten av alla länder) på grund av att de är obekväma för staten. I de flesta fall är det kanske önskvärt att t.ex. ayatollor eller imamer sattes i rättspsykiatrisk vård istället för att deras ideologi eller religiositet spärrar in oliktänkande. Detta gäller också i det mikrosociala rummet såsom exempelvis en rättspsykiatrisk avdelning jag återkommer till.
[1] Lidberg L: Våld kan förutses bland sinnessjuka - Schizofren bör ges aktiv vård efter utskrivning, Läkartidningen, nr 32-33/1994 (91), sid. 2837-2839.
[2] Boken finns även på svenska; Sailinger J D (1987): Räddaren i nöden, Stockholm: Bonnier.